♥

♥

Tiden ligger fel med livet eller tvärtom och jag lever inte i nutid utan så mycket längre fram. Jag har svårt att acceptera vardagen, mina tankar svävar alltid i något extraordinärt, något utom detta. Jag lever inte i symbios med min omgivning vid tillfället, jag tappar bort mig i folkgrupper för jag visionerar om outforskade världar. Jag är inte här och jag är inte där, jag vet inte vart jag är just nu.

Jag hade nått mitt mål. Sedan föll jag igen. När jag faller så faller jag med allt jag har.

● springa ut i den kalla oktoberluften tillsammans med resten av skolan när brandalarmet tjöt och värma sig tillsammans med någon i dennes jacka.

● upptäcka att aubergineröra är en fantastisk grej.

● vara ett u-land.

● att få två små råa potatisar av skolkocken.

● ligga bredvid en och andas varmt i dennes nacke.

● springdansa över lövtäckt mark och låtsas att kall asfalt inte göms där under.

● förneka torsdagens kemiprov.

● “jag och ida diskuterade idag om hur vacker du är, bara så att du vet!”

● avsluta en vacker dag med apelsin & jordgubbsjuice till ljudet av denna.

Detta blir kanske min sextiosjuttonde blogg. Att jag bloggar beror nog på att jag har ett starkt behov av att skriva och uttrycka mig någonstans. Att få ut tankar i olika former. Att det blivit på så himla många olika ställen i internetdjungeln beror nog på att jag alltid varit och uppenbarligen förblivit; något flyktbenägen. Vi får se hur länge jag vågar stanna här. Kanske blir det en dag. Kanske en evighet.