Du kommer inte stanna här länge.
Jag hade nått mitt mål. Sedan föll jag igen. När jag faller så faller jag med allt jag har.
In this world of wisdom no one never really has a clue
Mums.
Lördag: Sara på besök, den gamla staden, veganpizza, Soni, fikamys.
"du är så fin och jag är så glad att vi är vänner igen"
Fredagsfestligheter gör hjärtat glatt.
Tisdagen den 18 oktober var att:
● springa ut i den kalla oktoberluften tillsammans med resten av skolan när brandalarmet tjöt och värma sig tillsammans med någon i dennes jacka.
● upptäcka att aubergineröra är en fantastisk grej.
● vara ett u-land.
● att få två små råa potatisar av skolkocken.
● ligga bredvid en och andas varmt i dennes nacke.
● springdansa över lövtäckt mark och låtsas att kall asfalt inte göms där under.
● förneka torsdagens kemiprov.
● “jag och ida diskuterade idag om hur vacker du är, bara så att du vet!”
● avsluta en vacker dag med apelsin & jordgubbsjuice till ljudet av denna.
Tjing.
Detta blir kanske min sextiosjuttonde blogg. Att jag bloggar beror nog på att jag har ett starkt behov av att skriva och uttrycka mig någonstans. Att få ut tankar i olika former. Att det blivit på så himla många olika ställen i internetdjungeln beror nog på att jag alltid varit och uppenbarligen förblivit; något flyktbenägen. Vi får se hur länge jag vågar stanna här. Kanske blir det en dag. Kanske en evighet.